Watermarks

115 kr

Tillgänglighet: 48 i lager

Inom det tvärvetenskapliga forskningsområdet katastrofstudier betraktas sambandet mellan erfarenhet och handling i samband med återkommande katastrofer ofta i termer av anpassning. Denna studie problematiserar detta teoretiska antagande ur ett antropologiskt perspektiv genom att undersöka de processer som förmedlar erfarenheter; minne. I studien analyseras kollektivt minne och glömska som sociala processer vilka förmedlar tidigare erfarenheter av katastrofer. Staden Santa Fe i nordöstra Argentina ligger mellan två stora floder. Här har katastrofala översvämningar inträffat regelbundet sedan kolonialtiden. Under det senaste århundradet har effekterna emellertid blivit allvarligare på grund av ökad social, ekonomisk och miljömässig sårbarhet. Den senaste översvämningen, som var en av de värsta någonsin, drabbade staden i april 2003.

Studien är baserad på translokalt och transtemporalt fältarbete i Santa Fe under åren 2004-2011 och undersöker hur tidigare översvämningar är ihågkomna – eller bortglömda – i den heterogena staden. Olika perspektiv på det förflutna analyseras: de översvämningsdrabbade i olika medel- och låginkomstkvarter, tjänstemän i den lokala byråkratin och aktivisterna i den proteströrelse som uppstod i kölvattnet av 2003-katastrofen. I fokus är hur tidigare översvämningar beskrivs i den lokala historieskrivningen och i myter, hur de representeras i samtida medier och hur de bevaras i minnet i offentliga monument och ritualer, men också hur människor minns sådana erfarenheter i vardagslivet. Minnen skapas på olika sätt: genom frammaning (när olika saker påminner oss om någonting), erinring (när man aktivt drar sig till minnes någonting) och åminnelse (när man aktivt och regelbundet hedrar något eller någon i det förflutna) sätt. Att minnas tar sig uttryck i berättelser, objekt, platser och olika sociala praktiker. Dessa former innefattar exempelvis myter, monument och ritualer, men också vardagliga praktiker, byråkratiska dokument, landskap och infrastruktur för att nämna några. Sammantaget konfigurerar dessa sätt och former ett minnesskap i vilket vissa katastrofer är mer framträdande än andra.

Det studerade katastrofminnesskapet återskapas i lokala historiska relationer men är också inbäddat i en större argentinsk kontext som präglats av politisk turbulens, ekonomiska kriser och minnespolitik. Sammantaget formar detta föreställningar om skuld och ansvar när det handlar om katastrofer. Studien analyserar, med hjälp av antropologiska och sociologiska teorier, relationen mellan minne, moral, politik och social ojämlikhet, och dess konsekvenser för frågor om sårbarhet, resiliens och anpassning. Studien visar att socialt minne är en dynamisk, heterogen och situerad process som inte nödvändigtvis förmedlar alla erfarenheter från det förflutna. Minnet är selektivt, intimt förknippat med glömska och skapas i relation till olika kulturella föreställningar. I det studerade fallet har sådana föreställningar lett till att de katastrofala översvämningar som drabbat de mest sårbara delarna av befolkningen har normaliserats och kommit att betraktas som oundvikliga problem, en slags anpassning. De riskreducerande åtgärder som vidtagits har fokuserat på tekniska lösningar emedan frågor om social sårbarhet, som är centrala i det riskreducerande arbetet, har trängts undan.

Slutsatsen är att sambandet mellan erfarenhet och handling inte är entydigt eftersom minnesskapet kan skapa en anpassning som snarare leder till sårbarhet mer än resiliens.

Utgivningsår: 2013
ISBN: 978-91-87235-26-9
ISSN: 1650-3856
Format: Mjuk pärm
Sidomfång: 315
Artikelnummer: FHS-013514
Förlag: Acta Universitatis Stockholmiensis

Serie: Crismart (A publication of the Crisis Management Europe Research Program)
Nummerserie: 40
Alternativ titel: Stockholm studies in social anthropology
ISSN 2: 0347-0830
Nummerserie 2: 8