Insatsrelaterad stress hos civil personal

Syfte: Att beskriva kunskapsläget vad avser insatsrelaterad stress och dess konsekvenser för civil personal på uppdrag primärt i internationella insatser.Metod: Mot bakgrund av relativt strikta inklusionskriterier genomfördes sökningen i 4 stora etablerade databaser. På grund av att få studier genomförts specifikt vid internationella insatser vidgades sökningen till att även gälla insatser nationellt. Av de ursprungliga 4 492 artiklarna inkluderades slutligen 133.Resultat: Insatsorganisationer bör utveckla bättre preventiva åtgärder för att hantera allvarliga händelser och arbetsrelaterad stress. Exempel på vad som kan göras är att skapa hälsosammare miljöer med utvecklat teamarbete och mer uppskattande ledarskap. Studier pekar på att selektion, förberedelser och utbildning före insats, stöd på fältet samt stöd till hemmavarande familj bör förbättras. När det gäller stöd uppföljning och behandling framkom att erkännande för ledare, handledning och mer informellt socialt stöd från arbetskamrater är viktigt under insats; att uppföljning efter insats bör utvecklas och adekvat behandling erbjudas.Konsekvenser i form av psykisk ohälsa kan drabba mellan 6 och 32 % av insatspersonalen. Personal kan, beroende på typ av händelse och lokalisation, också drabbas av olika former av kroppslig ohälsa. Kvinnlig insatspersonal riskerar att i större utsträckning drabbas av psykiska besvär efter exponering för potentiellt traumatiska händelser. Dessutom var risken för internationella hjälparbetare att dö av våldshandlingar större än av olyckor.Exempel på riskfaktorer för att utveckla kroniska besvär efter insats var: tidigare traumatiska upplevelser; att själv drabbas av förlust och sorg; att vara tidigt på plats och exponeras för hot, död, lidande och förstörelse samt att behöva tjänstgöra i långa arbetspass; inadekvat utbildning eller att vara frivillig; upplevd rollkonflikt mellan att göra insats och att vara familjemedlem. Andra individuella faktorer som utgör riskfaktorer är peri-traumatisk dissociation (oförmåga att tankemässigt hantera det upplevda), grubblerier, negativ eller undvikande bemästring samt att ta på sig skuld.