I brytpunkten mellan invasions- och insatsförsvar

Försvarsmaktens långa tradition med värnplikt, stora arméförband och invasionsförsvar har självklart satt spår i dagens organisation. Följden blir en otydlighet i organisationen om vad som är viktigt, hur uppgifter bäst utförs, eller hur professionen bör utvecklas. Å ena sidan ställs krav på att kunna agera i internationella sammanhang och även kunna agera i strid, vilket kräver väpnad förmåga. Å andra sidan ställs krav på att bistå samhället vid extraordinära händelser i fred vilket kräver andra typer av förmågor. Doktriner, organisation och utrustning är i förändring i riktning mot något som ännu inte är känt, och den tekniska revolutionen har förändrat tidigare uppfattningar om vad som är möjligt. Internationell tjänst har fått ökad betydelse och på svenska officerare ställs krav att delta i internationella insatser. Vi har tagit utgångspunkt i denna ambivalens och försöker i rapporten lyfta fram motsättningen mellan å ena sidan invasionsförsvaret, som det sett ut under större delen av 1900-talet, och å andra sidan ett professionellt insatsförsvar. Denna motsättning bildar ett ramverk för vår rapport och indikatorer på denna motsättning är ett antal anomalier och utmaningar. I de prioriterade målen för personalförsörjningen kan vi se att det finns en ambivalens kring frågan om vad Försvarsmakten ska åstadkomma. Vad är eftersträvansvärt exempelvis i hur interoperabel Försvarsmakten ska vara, eller vilken ambitionsnivå Försvarsmakten ska ha i jämförelse med andra länder? Ambivalensen gäller också valet mellan akademi och praktik i officersutbildningen. Rapporten lyfter fram och diskuterar dessa motsättningar samt sätter dem i relation till betydelsefulla omvärldsfaktorer, samt i relation till möjligheten att rekrytera personal.